Falktouren – Ljungsjön – 2019

För fem år sedan startade Falktouren eller Allstars Running Tour som den hette första året. Då hade jag aldrig sprungit i skogen men min löparkompis Robban frågade om jag ville följa med till Åkulla och springa på stigarna där. Vi skulle träffa två löpare från Falkenberg som skulle visa vägen. En av dem var Johan Jonsson som ganska snabbt började prata om Falkenberg Allstars nya löpartour som skulle dra igång en månad senare. Johans entusiasm inför touren gick inte att missa och så klart blev jag intresserad av att vara med, nu hade jag ju ändå sprungit på stig en gång, så det skulle väl gå bra.

Falktouren blev verkligen en ögonöppnare för mig, det är klart att jag tyckte löpning var roligt innan också men stiglöpning tog det till en ny nivå. Nu blev det inte bara resultat som var viktigt utan hela upplevelsen med att vara ute i naturen och att sedan kombinera det med tävling, jag kände direkt att det här var min grej.

Det gick bra trots liten erfarenhet av stiglöpning och jag vann första årets tour med fem av sex möjliga etappsegrar.

Samma höst började jag träna med Allstars och blev också själv medlem så de nästa två åren blev det bara funktionärsjobb på touren då vi bara var sju medlemmar år två och tio år tre. Medlemsantalet ökade långsamt och de senaste tre åren har jag kombinerat funktionärsjobb med att också springa touren.

Den här säsongen startade bra med en femte plats i Åhus trailrun och efter det bra lopp i Kungsbacka och sub 35 på Springtime samt Göteborgsvarvet-PB. Den kom tyvärr av sig efter Varvet med diverse små skador som avlöste varandra och en längre förkylning uppe på det, så hela sommarsäsongen och hösten blev inte alls som jag önskade och träningsmotivationen sjönk också på grund av det. Jag har förstås ändå tränat på 6-8 mil i veckan med hopp om att det ska vända.

Sista veckan har det ändå känts bättre, det är bara en känsla egentligen. Jag har fortsatt med mina lugna distanspass så jag har inte haft några tider att gå på men har ändå känt mig hoppfull inför sista loppet i Falktouren 2019, kanske är det nu det vänder.

Jag har senaste året försökt att starta mina lopp ganska lugnt och det har känts som att det har fungerat bra, men planen den här gången var ändå att testa att vara lite mer offensiv ifrån början.

Jag skrev in de efteranmälda innan uppvärmningen och såg redan där vem som skulle vinna; Marcus Millegård var anmäld, men efter det inga nya namn som jag kände igen som oslagbara.

Starten för det trettionde loppet i Falktouren gick och som väntat fick Millegård en lucka direkt, jag tog täten i klungan uppför första backen efter hundra meter, resten tätt bakom. Vi sprang på i skapligt tempo på grusvägen och efter det kommer en stigning in i skogen, där tryckte jag på lite extra och jag och Isak fick en liten lucka bakåt. Lite förvånad, tyckte ändå inte att det gick så snabbt, det blev nerför på slingriga stigar och lite halvteknisk, ingen hade närmat sig än. Vi växlade lite vem som sprang först, min känsla var att Isak ville springa lite snabbare på de mer lättlöpta partierna då han nästan direkt gick om då. Farten kändes kontrollerad men jag väntade på när Isak skulle göra en fartökning, känslan var att jag skulle klara att hänga med i något snabbare fart också.

Mycket backar där det nästan kändes som att de bakom skulle gå ikapp, såg Andreas och några till men svårt att se ordentligt bakåt, men så blev det nerför och luckan växte igen. Det kändes som vi slösprang drygt en kilometer, och med två kilometer kvar gjorde Isak en fartökning, nästan inte något ryck men han fick ändå en lucka nästan direkt, jag borde kunnat hänga på, jag var ju egentligen inte speciellt trött men löpning är som bekant en sport där det mentala spelar väldigt stor roll, jag var liksom redan nöjd med att klara en tredje plats, det är svårt att få ut det där sista då.

Jag såg Andreas jagandes bakifrån så var så klart tvungen att kämpa på ändå in i mål men avståndet kändes ändå ganska säkert. Spurtade in 14 s efter Isak som trea och 16 sekunder bakom mig kom Andreas på fjärde plats.

Äntligen verkar det som vårformen börjar komma tillbaka och det kändes väldigt skönt att avsluta det trettionde loppet i Falktouren med en pallplats.

I touren lyckades jag i och med det klättra upp till en fjärde plats, min bästa placering sedan premiäråret.

Johan som har varit tävlingsledare sedan starten 2014 tackar nu för sig och lämnar över huvudansvaret till andra, men känner jag Johan rätt kan det nog dyka upp nya idéer som han tar tag i lika entusiastiskt som han gjort med Falktouren.

Jenny valde att avstå från att tävla i den sista etappen för att istället göra den här väldigt trevliga filmen.

Mer information om Falktouren:falktouren.se