Varbergsloppet 2017

Är du nöjd?

Den frågan är ganska vanlig efter att man sprungit ett lopp, jag förstår att den ställs, det kan vara svårt för andra att veta om de ska gratulera eller ej, är ju heller inte ovanligt att man gratuleras trots att man själv tycker att det gått dåligt och då vet man ju inte om de kanske hånar en för att man sprungit dåligt…

Uppladdningen inför Varbergsloppet har väl gått sådär, jag springer ganska mycket men har fortfarande problem med asfalt så gjorde första asfaltspasset dagen innan loppet sedan Göteborgsvarvet, inte optimalt men skulle kunna fungera ändå, nu har jag mest lunkat runt i skogen i behagligt tempo, det är ju det som är härligast, visst har jag ansträngt mig på de passen också, men inte på samma sätt som ett intervallpass på asfalt eller bana egentligen är det ju dumt, det går ju att köra varianter av de i terrängen också, det har bara inte blivit av, innan när jag bara körde asfalt bil man ju variera sig lite, blir ju tråkigt at bara köra distans på varje pass (fast man ju fundera på om jag verkligen tycker det när man tittar tillbaka i träningsdagboken;), i skogen är det inget problem, där känns det som att jag aldrig blir uttråkad (att köra 5mil för att springa kan jag däremot bli lite trött på, men vad gör man när närmsta skogen ligger 2.5mil bort).

Det brukar vara fint väder på Varbergsloppet, kan inte komma ihåg att det regnat på något av alla gånger jag sprungit det, samma sak i år, sommarens finaste och varmaste dag hittills, vilket brukar vara jobbigt, det är som att kroppen behöver vänja sig några rundor i värmen innan den fungera helt som den ska.

Samling med klubben för uppvärmingen och gruppfoto, skulle vi kunna försvara andra platsen i lagtävlingen från förra året, det såg lite svårt ut med de bästa löparna sjuka eller skadade men vi skulle iaf göra ett försök. Kändes lite halvsagt på uppvärmningen men det brukar ofta släppa när starten väl går. Förra året var det full fart i starten och låg topp 3 efter hundra meter, planen var att ta det lite lugnare i år, speciellt då formen inte är som förra året, mitt senaste milopp gick på strax under 37 minuter, ibland måste man ju ändå försöka vara lite realistisk. Blev lite sen till starten så kunde inte tränga mig fram så långt som jag önskat, det brukar inte vara något problem, men när självförtroendet inte är på topp känns det lite jobbigt att ställa sig längst fram :)

Lite lugnare än förra året, men 3:20 första km är ändå ganska snabbt för mig, men det kändes helt ok och kom in ett behagligt tempo (kanske väl behagligt borde nog pressat på lite mer första halvan, som jag brukar). Första delen runt fästningen och genom stan är det alltid mycket publik, kanske inte så mycket i stan som det brukar vara, de skulle tidigarelägga starten till 14 så hade man löst det och troligtvis ökat antalet deltagare, det är väl egentligen ett av väldigt få klagomål jag har på Varbergsloppet, starttiden! förr var det 14 det tyckte jag också var på gränsen till sent, men det var ju ok iaf, Göteborgsvarvet startar 13, så nog måste vi väl kunna stänga av några gator i lilla Varberg 1h?

Halvvägs strax över 18 minuter, ok då det är ganska mycket uppför, men hade börjat få ont i benet och kunde inte hålla farten ens i nedförsbacken mot Kåsa, kämpade på bakom Andreas och Göran men fick släppa en lucka på Subbepromenaden, tungt men bara två km kvar vid Kusthotellet så bara att kämpa på, medvind nu så kände av värmen en del, men tror inte det påverkade tiden mycket.

I mål efter den härliga avslutningen med mycket publik utmed strandpromenaden på 36:28.

Är jag då nöjd med den tiden?

Ja efter de förutsättningar jag haft i år, med i stort sett inga fartpass, nästan inga pass på asfalt och med ett snittempo på 6min/km och dessutom ont i benet så kan jag inte vara missnöjd, men jag är absolut inte där jag vill vara…